Kommer du ihåg dina nyårslöften?
Nyårslöften: naiva eller
Vi är utmattade. Slitna. Jul, nyår – det roliga är över. Förvisso är det många som pustar ut: glada att slippa stress och press, fix och trix. Men även de många som föredrar vardagens trygga rutiner har en trist tid framför sig.
Det är en mörk period, kanske till och med mörkare än den innan jul. För belysningen som jag så varmt pratade om i förra numret, den åker ut. Tillsammans med gran och resten av julkittet. Mysstämningen är borta. Förgången förväntan ersätts med förödande förhoppningar, en tro på att januari ska föra ljus med sig. Snart är det vår, sommar, sol. Håll ut.
Dessutom är det en period av justeringar – som julklappsbyten, till exempel. Fel storlek, fel färg, fel på farmors smak. Ingen som handlar, ändå fullt i affärerna. Den från december svällande plånboken har nu bytt plats med den innan julhelgen slanka magen. Usch, nästa år blir det minsann mindre mat.
Och det är just där någonstans, mellan brist på både tilltro och energi samt ett alldeles för dåligt Jansson-samvete, som januari faktiskt för med sig något positivt trots det kvarlevande mörkret. Det kallas jävlar anamma.
För visst är vi trötta. På oss själva. Trötta på att känna oss som vandrare från Walking Dead tillbaka på jobbet, trots en veckolång semester. Det är dags att ta tag i livet. Signalera att utsvävningarna har fått sin plats och att ihärdigheten bör inta sin.
Därför är januari vår vän. Den förlåter, ger oss en ny chans. Gott nytt år, det hörs ju på namnet. Vi lovar oss själva – i år ska jag bli en bättre människa. Jag ska uppskatta livet mer. Jag ska äta nyttigare, sortera miljövänligare och skänka mer pengar till svältande barn. Jag ska sluta röka, börja träna och aldrig mer ljuga. Bli miljonär, rädda världen och bli odödlig.
Tja, nästan.
Men även om vi varken lyckas utföra hjältedåd eller bli oförstörbara, så känner vi oss som det. Vi känner oss starka. Det där jävlar anammat ger oss en kick, vi blir orubbliga. Nu jäklar. Aldrig förr har vi haft sådan energi eller vilja att förändra vår livsstil som nu.
Den viljan syns som allra tydligast på Friskis. Bland alla nyårsgymmare. Definition: vanliga människor som under det gångna året inte orkat, eller vågat, ta sig till gymmet – men som plötsligt verkar ha reserverat varenda uppvärmningsmaskin en månad framöver. Dessa enträgna icke-motionärer må vara lagom irriterande för oss andra året-om-träningsfreak. Men, de försöker. De försöker tappert.
Och kanske är det det som räknas.
Avlagda nyårslöften kanske sällan hålls. Det är kanske bättre att sänka ribban någon centimeter. Eller att sätta upp flera, mindre delmål man faktiskt kan leva upp till. Jag köper det. Men samtidigt; – så länge dessa löften får en att kämpa en smula extra, hålla ut snäppet längre, och ger oss kraft att förändra vår livsstil i positiv riktning – ja, då kommer åtminstone jag att fortsätta avlägga dem. Nyår efter nyår.
Jag lovar.